Till Anna, Terese och Annika...
Vi har skrattat.. Sjukt mkt att ta igen. Vansinnigt mkt att avhandla på en helg. Egentligen är vi sex. Nu var vi fyra. Fyra liv som har fortsatt sin gilla gång. Fyra liv som på olika sätt vävts samman i konstellationer under åren som gått och parallellt vuxit sig starka och flätats ur och satts ihop... Sedan 1990. I vått och torrt.
En klok och tre galna. En rationell i förstånd, två helt utan ibland. Men alltigenom samförstånd.
Oavbrutet prat om stora frågor och små. Och livet.
Vi är så mycket mer och vi ler... Vi ler åt våra öden och våra val. Våra aktiva val. Våra vägskäl. Vår rädsla och vårt mod. Våra självgoda brister och allt det andra, resten, den totala samlingen av våra ödmjuka styrkor. Och vi tycker olika ibland, såklart, men vi har förmånen att kunna ventilera våra frågor och val och få en spridd flora av råd och förståelse just därför... och det är ju det som är det fina med att komplettera varann. Att fylla i och fylla ut. Och jag upphör aldrig förvånas och glädjas över ynnesten och galenskapen i det som är mitt liv. Allt det som får mig att le och våga. Och damn vad jag vågar! Annika, Terese och Anna -Tack för alla år, för helgen som var vår och för allt underbart som återstår!
Ni inspirerar mig! Love you girls!