Pannkakor...
Jag har två sjukt fina döttrar. Tova och Kajsa.Toka.Mina Tokor. Asfina Tokor. Sannolikt de finaste tokorna i världen.De sover nu men idag, när båda var hemma från skolan pga halsont och tvivelaktig feber så var det inte på något sätt tyst och lugnt och stillsamt. Knappt spår av förhöjd kroppstemperatur och inte heller överdrivna problem att inta bullar och te. Men nu ikväll, innan sömnen på riktigt tog över så gjorde sig bådas förkylningar plötsligt rysligt påminda. Jag vet inte jag... men kanske att dagens mys och förnimmelser om morgondagens dito förstärkte känslan av plötsligt sjukdomstillstånd. Eller kanske var det pannkakorna...För vi har stekt pannkakor ikväll. Kanske inget att jubla över i normala familjer men hos oss tre, där modern i fråga skyr köket som elden och där barnen tycker att hemlagat är mer exotiskt än restaurang var detta en milestone av stora mått.Vi gjorde mussepiggpannkisar och alldeles runda fina lagomt bruna 
pannkakor som vi samlade på hög. Kajsa utbrast stolt (och med eftertryck skall tilläggas) "Bravo mamma, du kan ju laga pannkakor" och sen... "Tova, Tova... skynda dig och kom mamma har faktiskt gjort pannkakor, på riktigt" (tidigare försök har resulterat i alla möjliga fadäser och inhopp från grannar så det var nog ingen som riktigt hoppats).Och sen åt vi. Och njöt. Och tänkte att de vi inte äter upp ikväll får bli kalla till lunch imorgon. Och det var nog där det sprack. Det var nog då de insåg att det fanns hopp om hemmamys ännu en dag. Örontermometern får avgöra. Annars blir det pannkisar till frulle för kidsen och äggmacka och latte på underbara Mellqvist för urmodern...