Emma min Emma

Emma

I förra veckan var jag i Amsterdam (en av mina kunder huserar där) och den här gången hade jag sällskap av Emma.

Finaste Emma. Som hängde med bara så där, bara på uppstuds, bara för att hon ville och hade en idé om en möjlighet. Eller flera förresten. Och kontakter och planer. För sån är hon min älskade Emma. Hon är en sann entreprenör. Och hon gör. Jag hade inte riktigt tid. Men Emma hade. Och kvällen var vigt åt våra planer. Och Amsterdam inspirerar. På olika sätt. Och våra resor är galna.

Vår histora började på en buss norrut för mer än 20 år sedan. Det i sig låter ju helt galet. Vi är ju knappt tjugo, åtminstone mentalt. Intellektuellt kanske närmare 70 och fysiskt runt 35 men den mentala åldern är i sitt bästa skick, 20-isch sådär, har alltid varit och kommer alltid förbli... Två fabulösa kvinnor i våra bästa dar. Då yngre, nu mognare. Förhoppningsvis...

Till en varsin kille i en varsin stad var vi på väg.

Båda ynglingarna skulle bli dumpade har jag för mig. Och av en slump, satt vi, två nyfikna, nyblivna grannar invid varandra och fann varandra.

Det var inte alls tänkt så från början utan det bara råkade bli. Och nu är vi. I vått och torrt. Kompisar forever och sedan en vecka tillbaka kompanjoner. För Emma ska driva Toka, det passar sig bra, hon är tokig som jag och det är en förutsättning förstås. Så jag ska kreera och Emma operera. Asbra fördelning för det senare hinns inte med och det första är min passion.

Ett litet företag håller på att ta form. I all sin enkelhet. Emma och jag, Linda och Annika. Så får det bli. För jag har lärt mig om mig själv och att jaget är tristare än laget. Och nu har vi ett lag, kanske det grymmaste laget i sitt slag. Och en annan galen resa har börjat.

Puss