Lugnet

Lugnet. Han ger mig det.

Kanske den första någonsin som lyckats.

Kanske för första gången jag är mottaglig.

Kanske pga lugnet han själv har. 

Vi pratar mycket. Om allt.

En kväll, över en kastrull musslor i Köpenhamn, pratade vi om just det.
Om den där förmågan att kunna släppa allt och slappna av. Att vara här och nu. Jag har haft sjukt svårt med det. Han kan o jag övar. 

O det går bättre. Jag blir bättre på att släppa.

För ett par veckor sedan var jag sjuk. Låg plattlång i sängen o kontemplerade. En kroppstemperatur som kokade men en aktivitetsnivå på nedkylning. Sjukt långsamt men ändå gick dagarna fort. En paradox. Men jag tog tillvara på tiden o lugnet.

För jag vill ta vara på tiden. O jag har alltid velat njuta av allt. Men med den stora skillnaden att jag tidigare trodde att njutning o effektivitet var likställt med att hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Givna tidsintervall fullproppade med aktiviteter o stopp gav mig nån slags tillfredställelse. Att hela tiden ligga steget före.

Samma var det med träning... Max antal övningar på kortast tänkbara tid. Superset på superset. Reps som gick i hundranittio och ingenting ordentligt genomfört. Gud förbjude vila. Ett löppass fick under inga omständigheter avbrytas pga röda trafikljus, att ”inte orka” fanns ej i mitt ordförråd. Halvbakade muskler, låsta kroppsdelar och utslitna leder blev resultatet.

Nu anstränger jag mig för att göra tvärtom. 

Fokuserar på långsamheten i hastigheten. Tar ut varje övning och vilar emellan. Känner efter och lär känna mig själv. Varje muskelfiber. Varje cell.

Jag försöker göra ett ärende i taget. Deltar i ett möte åt gången. Är på den plats jag är istället för min tidigare mentala förflyttning till nästa anhalt i förtid. Lägger bort luren mer och mer.

O plötsligt är jag sjuttio gånger effektivare än förut. 

Jag hör mer, ser mer och njuter ännu mer av allt i livet. Njuter på riktigt. Skrattar igen. Blir mer och mer den jag var innan hysterin borrade sig fast.

Kroppen har blivit starkare av vilan, sinnet lugnare av fokuset och själen lyckligare av glädjen i det lilla. 
Älskar lugnet och honom.